25 Oktober
Tjo bloggis
Känner mig nere just nu och jag vet knappt ens varför, men jag saknar någon att prata med, någon som bara finns där för å skratta å gråta åt livets dumma problem. Gärna någon jag inte vet vem de är för att slippa göra saker komplicerade eller iaf någon jag inte e så god vänn med. De senaste åren har jag alltid haft en sådan här person, de började med juney från Boston runt 2000, sen övergick de till jelle från Holland i flera år mellan 2002-2007 och sedan 2008-2009 tog Kalle och även Angelica över. Dessa två kände jag dock men de var otroligt förtroende ingivande och vi umgicks precis lagom. Nu saknar jag en sån här person och de skapar problem överallt, jag får helt enkelt inte prata av mig tillräkligt mkt om de jag vill få ur mig. Resultatet blir bara pannkaka sedan. Var hittar jag en sådan person som inte är för nära men inte heller för långt bort? Någon som har outtömmligt tålamod och glädje till att faktiskt både lyssna och dela med sig av erfarenheter.
*suck*
Annars går livet på jag försöker kämpa med skolan med jag har samma pluggproblem som i våras, orken försvinner när allting ska göras ensam :(
Försöker kämpa mig igenom dagarna och att klara av nätterna, helgerna brukar gå bra men kvällarna och nätterna innan skoldagarna känns motiga även om jag trivs bra där igentligen. Allt känns så rörigt för tillfället vet inte vad jag ska göra för å komma vidare, söker tryggheten men finner den inte någonstans :(
/Mana
Känner mig nere just nu och jag vet knappt ens varför, men jag saknar någon att prata med, någon som bara finns där för å skratta å gråta åt livets dumma problem. Gärna någon jag inte vet vem de är för att slippa göra saker komplicerade eller iaf någon jag inte e så god vänn med. De senaste åren har jag alltid haft en sådan här person, de började med juney från Boston runt 2000, sen övergick de till jelle från Holland i flera år mellan 2002-2007 och sedan 2008-2009 tog Kalle och även Angelica över. Dessa två kände jag dock men de var otroligt förtroende ingivande och vi umgicks precis lagom. Nu saknar jag en sån här person och de skapar problem överallt, jag får helt enkelt inte prata av mig tillräkligt mkt om de jag vill få ur mig. Resultatet blir bara pannkaka sedan. Var hittar jag en sådan person som inte är för nära men inte heller för långt bort? Någon som har outtömmligt tålamod och glädje till att faktiskt både lyssna och dela med sig av erfarenheter.
*suck*
Annars går livet på jag försöker kämpa med skolan med jag har samma pluggproblem som i våras, orken försvinner när allting ska göras ensam :(
Försöker kämpa mig igenom dagarna och att klara av nätterna, helgerna brukar gå bra men kvällarna och nätterna innan skoldagarna känns motiga även om jag trivs bra där igentligen. Allt känns så rörigt för tillfället vet inte vad jag ska göra för å komma vidare, söker tryggheten men finner den inte någonstans :(
/Mana
Kommentarer
Trackback
