TheSocialGame

Tjo bloggis

Mot muntrare tider än sist, snart gått 3 veckor sen jag skrev och motgångarna jag kände då har iaf stillats en anaing. Har haft tre bra veckor på jobb, med vännerna och kanske har jag även snart något nytt kul att berätta. Med tre dagar kvar till nyår försöker jag i panik få ordning i lägenheten tills på söndag då mattradition från kstad ska återupptas. Är super taggad :)

Än en gång är de vännerna och de närmsta som har lyckats lyfta mitt humör och min känsla om ensamhet. Jag har förstått under de fyra veckor jag levt i denna lägenhet att det kanske inte egentligen är ensamhet utan att en annan händelse under hösten har påverkat mig väldigt negativt. Resultatet på den händelsen har verkligen sänkt mitt humör och min självkänsla.

Dock är året snart slut och senaste veckan har jag äntligen känt lite mer vind i seglen. Det viktigaste för mig verkar vara det sociala, kontaken och mötet med personer, sen hur detta möte sker om det är irl eller över ett spel eller en chat på nätet verkar inte vara lika viktigt. Har iaf haft ovanligt många sånna möten senaste tiden.

Så med hjälp av vännerna och de nya mötena sörjer jag inte det som jag misst under året lika mycket. Ser fram emot Januari och den nya energi som nya året brukar ge mig.

 

Annars då? Har beställt 14 tavlor som alla behöver ramar med konstiga mått. Blir ett dilemma hur jag ska lösa. Kämpar på med att få ordning i lägenheten och hoppas snart kunna bjuda över någon på middag. Saknar fortfarande mycket i lägenheten men de går framåt, steg för steg. Annars saknar jag en kram av någon som är över åtta år gammal, barnen på jobb är frikostiga med dessa men närheten till någon är något jag saknar. Söker dig mellan 27-36 som upplever precis som jag, var kan jag hitta dig någonstans? Någon som håller mig om ryggen både på stan men även under sällskapsspel, typ som i den underbara videon som kom för 2 år sen:
https://www.youtube.com/watch?v=5lx_UCcK7Yo

 

Kan fyra stycken hitta någon och framställa sin kärlek till spel och till varandra borde jag väll också kunna hitta någon. För hur jag än vänder och vrider på det, är detta en del av min personlighet jag förmodligen aldrig kommer kunna släppa.

 

Nåja, kanske väntar du runt hörnet, med någon modern datingapp som min gamla mobil inte klarar av :)

 

Tills nästa gång bloggis!

/Mana "the stuff of which magic is formed"

Tjo Bloggis!

Allt för längesen och allt för mkt som hänt sen sist. Var ska jag börja....

2016 blev året jag tog examen, fick ett jobb direkt, flyttade till kävlinge, lämnade livet i Kristianstad bakom mig med tunga steg. 2016 blev även året då jag återetablerade mig i Lund via jobbet och träffade nytt folk i samband med jobbet. 2016 var väll ett ganska tufft år, men som ändå var roligt. Att jag slutförde högskolan och ett 43-sidigt examensarbete känns fortfarande stort.

 

2017 sedan har varit betydligt tuffare. Jobbet flyter fortfarande på men någonstans på vägen tog kärlelen slut. Vad gör man då bloggis? Jag flyttade till Lund i stället och lämnade modfällt de åren med Jessica som vi haft. Hösten sedan har varit tuff, även om det var mitt beslut att flytta har de känts tugnt. Ångesten över att såra henne så mkt har varit påtaglig. Flyttade förra helgen till egen lägenhet och ensamheten och det faktum att vara helt själv känns hopplöst jobbigt. Med några veckor kvar i December försöker jag ta en dag i taget och hålla huvudet ovanför vattnet. Men det känns mest motigt. Har väll aldrig haft åldersnåja innan men det känns riktigt tråkigt att bo själv som 31 åring. Känner mig inte redo att träffa någn ny på ett tag, men ett liv i ensamhet känns ännu värre. Blä.

 

Det är ofta i stunderna jag känner mig nere som jag bloggar, så blir nog fler inlägg innan decemeber är slut och innan jag hittar kraft att påbörja en ny resa om att uppnå ett socialgame, de senaste 10 åren sen jag började blogga har utan tvekan ändrat min syn på vad jag söker, men i slutändan känner jag mig lika osäker, förrvirad och hopplös som jag gjorde som 21-åring. Meningen med att gå upp på morgonen de dagar jag inte ska till jobb börjar åter igen likna ett frågetecken.

 

Mot muntrare tider bloggis.

 

/Mana