4 Augusti
Tjo bloggis
Ännu en vaken natt idag, tänkte jag kunde skriva en sväng i dig. De känns som vissa delar av mig inte blir äldre bloggis, de behöver hjälp att hitta vidare, ngt jag inte klarar själv. De känns som senaste året har varit en ända lång väntan på ngt, en chans att ta sig vidare nästa steg liksom, men de har inte inträffat ännu. Istället är jag fast i någon konstig situation där jag känner mig väldigt vuxen i sättet och i kommunikationen med andra, medan andra delar såsom tiden ensam känns konstig. Jag har svårt att hitta mottiveringen till att röra mig framåt och när jag ständigt möter nya hinder rör sig inte livet :/ Detta är häller inget nytt önskan om ngt annat, ngn förändring har länge funnits i mina tankar. Visst har de hänt nya grejer sen förra året men de jag verkligen vill ha nu är någon ny att älska och bli älskad av. Någon som kan motivera mig att gå ur sängen på morgonen och ha ngt att vara vaken för, att leva för. Även om denna känslan kommer och går finns den där alltid jag söker ständigt mening med livet och inbilar mig att jag väldigt gärna vill ha en familj. Om du har lärt mig ngt bloggis är de att de finns oändligt många tjejer och möjligheter så vrf gör de då så ont att försöka lämna de bakom sig och komma framåt? Jag har verkligen försökt och vet att jag kommer fortsätta med den biten, men jag önskar bara att livet kunde ge mig en push åt rätt riktning. På något sätt.. Känns som min vardag är likadan som den var förra året och jag är inte stark nog att överleva ensam. Saknar att ha ngn riktigt riktigt nära, om de nu så är en vänn, en flickvänn lr en hund så iaf ngt som gör livet värt att leva istället för att fylla livet med dagar behöver jag fylla dagarna med liv. Men hur?
/Mana
Ännu en vaken natt idag, tänkte jag kunde skriva en sväng i dig. De känns som vissa delar av mig inte blir äldre bloggis, de behöver hjälp att hitta vidare, ngt jag inte klarar själv. De känns som senaste året har varit en ända lång väntan på ngt, en chans att ta sig vidare nästa steg liksom, men de har inte inträffat ännu. Istället är jag fast i någon konstig situation där jag känner mig väldigt vuxen i sättet och i kommunikationen med andra, medan andra delar såsom tiden ensam känns konstig. Jag har svårt att hitta mottiveringen till att röra mig framåt och när jag ständigt möter nya hinder rör sig inte livet :/ Detta är häller inget nytt önskan om ngt annat, ngn förändring har länge funnits i mina tankar. Visst har de hänt nya grejer sen förra året men de jag verkligen vill ha nu är någon ny att älska och bli älskad av. Någon som kan motivera mig att gå ur sängen på morgonen och ha ngt att vara vaken för, att leva för. Även om denna känslan kommer och går finns den där alltid jag söker ständigt mening med livet och inbilar mig att jag väldigt gärna vill ha en familj. Om du har lärt mig ngt bloggis är de att de finns oändligt många tjejer och möjligheter så vrf gör de då så ont att försöka lämna de bakom sig och komma framåt? Jag har verkligen försökt och vet att jag kommer fortsätta med den biten, men jag önskar bara att livet kunde ge mig en push åt rätt riktning. På något sätt.. Känns som min vardag är likadan som den var förra året och jag är inte stark nog att överleva ensam. Saknar att ha ngn riktigt riktigt nära, om de nu så är en vänn, en flickvänn lr en hund så iaf ngt som gör livet värt att leva istället för att fylla livet med dagar behöver jag fylla dagarna med liv. Men hur?
/Mana
Kommentarer
Trackback
