20 Maj
Tjo bloggis
Ännu en deppig dag idag och ännu en sömnlös natt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre varken med livet skolan eller kärleken, de tre viktiga punkterna i livet. Om vi börjar med skolan känns de så tungt nu när båda jag trivdes med har hoppat av utbildningen att träffa ngn ny att trivas med är stört omöjligt när klasserna byts och blandas runder hela tiden. När föreläsningarna dessutom känns långtråkiga och meningslösa blir inte saken lättare. Jag börjar få mkt att ta igen men har inte orken till att klara de jag ens håller på med för tillfället. Önskar att jag hade ngn bra klasskamrat lr iaf ngn utanför skolan som jag trivdes bra att plugga med. Detta är knappast ngt nytt då detta har varit ngt jag sökt och även nämt har flera ggr.
Kärleken då? Tja.. jag är fast i ett kaos av kanske, om, ifall, hur, vrf och vet inte hur jag ska ta mig ur de. Jag kan knappast förneka att jag känner ngt för sofia och även om hon verkar kunna ta de som bara kompisar så är de inte så lätt för mig. Den biten med att gå vidare och faktiskt lämna de bakom sig är så jävla svårt när jag inte har ngn att ta steget vidare med. Ingen att prata med och ingen som lyssnar. De blir inte lättare att sen försöka träffa ngn annan vilket vid upprepade försök bara har blivit dåligt. Hur ska jag träffa ngn ny när jag inte ens kan gå vidare ifrån de som har varit? Sen samtidigt vet jag att vi har nått ett steg där de bara kan gå utför, de är så de känns iaf men min envisshet och hoppet om lycka samt rädslan till förändring får de hela att stå stilla. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare bloggis, om jag ens vill gå vidare eller vad som händer om jag gör lr inte gör de. *suck* Tankarna om tiden som har varit och tankar om hur jag vill ha de kan hålla mig vaken hela nätterna, men trots så många vakna nätter vet jag inte ens vad jag vill. Att vänta i x antal år utan resultat känns dumt, men hur ska jag kunna fokusera på att ta mig framåt när längtan ändå finns där? Jag kan inte släppa greppet om sofia helt och som de är nu kan jag inte gå vidare heller. De som gör de hela ännu svårare är att jag inte har ngn motivation att gå vidare heller allt är så jävla rörigt :(.
Livet sen då? ja de är väll en mix av de båda andra mer eller mindre, jag e fast i mönster jag vill komma ifrån men har ingenstans att ta vägen. De känns som mina bästa år redan är bakom mig och jag kan dagdrömma om tiden innan jag fyllde 23 allting verkar bara bli värre och värre för varje år efter de. Jag vill inte mer bloggis, vad ska jag ta mig till? :(
Den svåraste tiden på året håller på att ta sin början, ingen skola, ingen hockey, ingen csi. Dagarna tappade förra sommaren helt sin mening och uppbyggnad vilket bara blev dåligt, hur ska jag ändra på de detta året bloggis?
/Mana
Ännu en deppig dag idag och ännu en sömnlös natt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre varken med livet skolan eller kärleken, de tre viktiga punkterna i livet. Om vi börjar med skolan känns de så tungt nu när båda jag trivdes med har hoppat av utbildningen att träffa ngn ny att trivas med är stört omöjligt när klasserna byts och blandas runder hela tiden. När föreläsningarna dessutom känns långtråkiga och meningslösa blir inte saken lättare. Jag börjar få mkt att ta igen men har inte orken till att klara de jag ens håller på med för tillfället. Önskar att jag hade ngn bra klasskamrat lr iaf ngn utanför skolan som jag trivdes bra att plugga med. Detta är knappast ngt nytt då detta har varit ngt jag sökt och även nämt har flera ggr.
Kärleken då? Tja.. jag är fast i ett kaos av kanske, om, ifall, hur, vrf och vet inte hur jag ska ta mig ur de. Jag kan knappast förneka att jag känner ngt för sofia och även om hon verkar kunna ta de som bara kompisar så är de inte så lätt för mig. Den biten med att gå vidare och faktiskt lämna de bakom sig är så jävla svårt när jag inte har ngn att ta steget vidare med. Ingen att prata med och ingen som lyssnar. De blir inte lättare att sen försöka träffa ngn annan vilket vid upprepade försök bara har blivit dåligt. Hur ska jag träffa ngn ny när jag inte ens kan gå vidare ifrån de som har varit? Sen samtidigt vet jag att vi har nått ett steg där de bara kan gå utför, de är så de känns iaf men min envisshet och hoppet om lycka samt rädslan till förändring får de hela att stå stilla. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare bloggis, om jag ens vill gå vidare eller vad som händer om jag gör lr inte gör de. *suck* Tankarna om tiden som har varit och tankar om hur jag vill ha de kan hålla mig vaken hela nätterna, men trots så många vakna nätter vet jag inte ens vad jag vill. Att vänta i x antal år utan resultat känns dumt, men hur ska jag kunna fokusera på att ta mig framåt när längtan ändå finns där? Jag kan inte släppa greppet om sofia helt och som de är nu kan jag inte gå vidare heller. De som gör de hela ännu svårare är att jag inte har ngn motivation att gå vidare heller allt är så jävla rörigt :(.
Livet sen då? ja de är väll en mix av de båda andra mer eller mindre, jag e fast i mönster jag vill komma ifrån men har ingenstans att ta vägen. De känns som mina bästa år redan är bakom mig och jag kan dagdrömma om tiden innan jag fyllde 23 allting verkar bara bli värre och värre för varje år efter de. Jag vill inte mer bloggis, vad ska jag ta mig till? :(
Den svåraste tiden på året håller på att ta sin början, ingen skola, ingen hockey, ingen csi. Dagarna tappade förra sommaren helt sin mening och uppbyggnad vilket bara blev dåligt, hur ska jag ändra på de detta året bloggis?
/Mana
Kommentarer
Trackback
