Vad är kärlek?
Tjo bloggis
Kände att inatt behövde jag skriva ngt extra känslosamt så, here goes.
Kärlek är ngt man vetat om väldigt väldigt länge om vad de är för ngt. Svaret är till en början uppenbart, men förändras med tiden, möten med personer, erfarenheter samt ålder. Vilket gör de bra mkt mer komplicerat än mkt annat av vardagshändelser. Tex kommer kol alltid att kallas kol ända till någon byter namn på de av okänd anledning. Vetenskapen kräver förändring, förbättring och förenkling. I alla områden. Kärlek däremot, ngt så enkelt och som en 5 åring hade kunnat förklara, ändras alltid. Så vad är kärlek nudå?
Som nybliven 25 åring och nyfunnen vänskapskrets i härliga Kristianstad är detta något som jag frågar mig ibland. Hur har min syn på det hela ändrats under de senaste åren? I slutändan har vi något oändligt komplicerat som en 25 årig kille aldrig någonsin skulle kunna beskriva fullständigt. De här med känslosnack blir inte lättare att förklara med åldern, även om de är lättare att prata om och förstå andra. Så kommer de sanna känslorna alltid kännas svåra att förklara. Men något som kärlek måste väll ändå gå att definiera? Så här kommer dagens visdomsord sågott de går.
Kärlek för mig är bra mkt djupare än endast relationerna mellan två personer, kärlek är magiskt och oändligt. Likaså kan sökandet och lusten för kärlek vara oändlig. Inte bara att hitta rätt person att ha sex, skapa familj och gifta sig med utan kärlek på ett bredare plan. Jag har under hösten träffat en ny tjejkompis och även om vi inte känt varandra länge har julia utökat förståelsen om just kärlek. Detta inte genom att faktiskt ha sex, som ngn säkert gissa nu, nej om de är ngt julia och självklart sofia har lärt mig så är de att kärlek är ngt som man kan åstakomma med ord. Ord? Ja faktiskt jag ska även gå så långt och påstå att kärlek är något som är långt ifrån begränsat till en relation mellan två partners. Jag skulle kunna påstå att kärleken kan sträcka sig mkt längre än så, även om de såklart är en annan typ av kärlek.
Något jag har lärt mig under de gånga två åren är om inte annat värdet av social bekräftelse, detta enbart är en ända stor kärlek i sig. Att bli uppskattad för den man är och de man gör, att ha roligt med vänner som skiter fullständigt i om man ligger med dom eller inte. Detta är kärlek för mig, enkel kärlek som man både kan ge och ta utan att behöva allt de där andra. Denna typ av kärlek tror jag är den viktigaste av alla, jag vet hur jävla surt livet är utan en motivering att ens gå upp på morgonen, speciellt förra hösten och delar av våren hade mängder av detta. Jag skulle inte påstå att jag är religös men något har utan tvekan förändrats nu under hösten. Jag känner mig än en gång uppskattad och önskad, detta är kärlek i sin absolut renaste form, sen i slutändan, vem tusan bryr sig om denna uppskatting kommer från en person av motsatt kön? Jag är stolt över de nya vänner jag har träffat denna termin och vågar nu, precis som för två år sedan, ta steget mot den ultimata kärleken, hoppet att träffa min framtida fru.
Så vad betyder allt detta? Ja.. jag antar att de betyder att jag vet var jag står bättre än vad jag gjorde 2009, låt gå att många delar i mig fortfarande kan kännas unga, jag kommer förmodligen behöva visa leg på bolaget tills jag e 40 och få frågan på bussen om jag ska ha vuxen biljett. Andra delar däremot har vuxnat till ordentligt, kanske är en av de absolut största delarna just koplatt till familj och kärleksliv. Jag känner i kommunikation med kompisar att mina erfarenheter och de sättet min personlighet har utformat mig ger mig andra synsätt på tjejer över lag. Jag kan sukta efter en romantisk middag istället för ett one-night-stand. Hoppet om att hitta den ultimata kärleken driver mig framåt, olikt något annat. Så har jag äntligen nått svaret på datingens uråldriga fråga?
"However, if you look at us players as a whole, we are simply searching for the person that is right for us, and there is NOTHING wrong with that. That my friend... IS the purpose of the dating game."
Jag är ju utan tvekan där iaf, så lite klokare och lite visare söker jag nya vyer med nya tjejer.
Kärleksbiten och speciellt den bekräftelse jag uppnått de senaste två månaderna är så svåra att förstå, så länge har jag önskat något mer, en push i rätt riktning och så poff får jag en chans, de känns underbart.
I slutändan hade churchill rätt igen:
"Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts."
De är verkligen modet att gå vidare som räknas, ingenting är kört så länge man hoppas och vågar ta sig vidare. Vilket i sig är en enorm kärlek till sig själv, vilket är minst lika viktigt.
De var allt för ikväll, jag ser fram emot nya kärleksfulla dagar med nära och kära här i kstad, tack för att ni finns <3
/Mana "The stuff of which magic is formed"
Kände att inatt behövde jag skriva ngt extra känslosamt så, here goes.
Kärlek är ngt man vetat om väldigt väldigt länge om vad de är för ngt. Svaret är till en början uppenbart, men förändras med tiden, möten med personer, erfarenheter samt ålder. Vilket gör de bra mkt mer komplicerat än mkt annat av vardagshändelser. Tex kommer kol alltid att kallas kol ända till någon byter namn på de av okänd anledning. Vetenskapen kräver förändring, förbättring och förenkling. I alla områden. Kärlek däremot, ngt så enkelt och som en 5 åring hade kunnat förklara, ändras alltid. Så vad är kärlek nudå?
Som nybliven 25 åring och nyfunnen vänskapskrets i härliga Kristianstad är detta något som jag frågar mig ibland. Hur har min syn på det hela ändrats under de senaste åren? I slutändan har vi något oändligt komplicerat som en 25 årig kille aldrig någonsin skulle kunna beskriva fullständigt. De här med känslosnack blir inte lättare att förklara med åldern, även om de är lättare att prata om och förstå andra. Så kommer de sanna känslorna alltid kännas svåra att förklara. Men något som kärlek måste väll ändå gå att definiera? Så här kommer dagens visdomsord sågott de går.
Kärlek för mig är bra mkt djupare än endast relationerna mellan två personer, kärlek är magiskt och oändligt. Likaså kan sökandet och lusten för kärlek vara oändlig. Inte bara att hitta rätt person att ha sex, skapa familj och gifta sig med utan kärlek på ett bredare plan. Jag har under hösten träffat en ny tjejkompis och även om vi inte känt varandra länge har julia utökat förståelsen om just kärlek. Detta inte genom att faktiskt ha sex, som ngn säkert gissa nu, nej om de är ngt julia och självklart sofia har lärt mig så är de att kärlek är ngt som man kan åstakomma med ord. Ord? Ja faktiskt jag ska även gå så långt och påstå att kärlek är något som är långt ifrån begränsat till en relation mellan två partners. Jag skulle kunna påstå att kärleken kan sträcka sig mkt längre än så, även om de såklart är en annan typ av kärlek.
Något jag har lärt mig under de gånga två åren är om inte annat värdet av social bekräftelse, detta enbart är en ända stor kärlek i sig. Att bli uppskattad för den man är och de man gör, att ha roligt med vänner som skiter fullständigt i om man ligger med dom eller inte. Detta är kärlek för mig, enkel kärlek som man både kan ge och ta utan att behöva allt de där andra. Denna typ av kärlek tror jag är den viktigaste av alla, jag vet hur jävla surt livet är utan en motivering att ens gå upp på morgonen, speciellt förra hösten och delar av våren hade mängder av detta. Jag skulle inte påstå att jag är religös men något har utan tvekan förändrats nu under hösten. Jag känner mig än en gång uppskattad och önskad, detta är kärlek i sin absolut renaste form, sen i slutändan, vem tusan bryr sig om denna uppskatting kommer från en person av motsatt kön? Jag är stolt över de nya vänner jag har träffat denna termin och vågar nu, precis som för två år sedan, ta steget mot den ultimata kärleken, hoppet att träffa min framtida fru.
Så vad betyder allt detta? Ja.. jag antar att de betyder att jag vet var jag står bättre än vad jag gjorde 2009, låt gå att många delar i mig fortfarande kan kännas unga, jag kommer förmodligen behöva visa leg på bolaget tills jag e 40 och få frågan på bussen om jag ska ha vuxen biljett. Andra delar däremot har vuxnat till ordentligt, kanske är en av de absolut största delarna just koplatt till familj och kärleksliv. Jag känner i kommunikation med kompisar att mina erfarenheter och de sättet min personlighet har utformat mig ger mig andra synsätt på tjejer över lag. Jag kan sukta efter en romantisk middag istället för ett one-night-stand. Hoppet om att hitta den ultimata kärleken driver mig framåt, olikt något annat. Så har jag äntligen nått svaret på datingens uråldriga fråga?
"However, if you look at us players as a whole, we are simply searching for the person that is right for us, and there is NOTHING wrong with that. That my friend... IS the purpose of the dating game."
Jag är ju utan tvekan där iaf, så lite klokare och lite visare söker jag nya vyer med nya tjejer.
Kärleksbiten och speciellt den bekräftelse jag uppnått de senaste två månaderna är så svåra att förstå, så länge har jag önskat något mer, en push i rätt riktning och så poff får jag en chans, de känns underbart.
I slutändan hade churchill rätt igen:
"Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts."
De är verkligen modet att gå vidare som räknas, ingenting är kört så länge man hoppas och vågar ta sig vidare. Vilket i sig är en enorm kärlek till sig själv, vilket är minst lika viktigt.
De var allt för ikväll, jag ser fram emot nya kärleksfulla dagar med nära och kära här i kstad, tack för att ni finns <3
/Mana "The stuff of which magic is formed"
Kommentarer
Trackback
