28 April
Tjo Bloggis
Har varit en vecka full av nya händelser sen sist jag skrev i söndags. Eller nåja en vecka har de väll inte riktigt varit, de är trots allt torsdagen och fredagen som har haft betydelsefulla händelser.
Om vi börjar med torsdagen spenderades dagen i stort sätt med daniel, han verkar ha ett betydligt större behov än han vågar erkänna. Har tänkt på de flera gånger och förmodligen har han lättare att prata med en kille, även om han inte lär erkänna de heller. Han ska iaf köpa en "bok" och skriva ngt som påminner om en blogg i den. Spännande och bra dock föredrar jag blogg på de viset att man alltid har kvar internet. Känner dessutom att efter snart 3 år skrivandes här har jag ändå gått igenom många perioder av livet. Känns som förra veckan när jag skrev på facebook att jag bliggat i två år, och de är nu 11 månader sen. Helt makalöst. Vilka 11 månader de har varit också har verkligen träffat massor med nytt folk på dessa 11 månader. Mer folk än vad mina tidigare 3 år i kstad har träffat totalt. Iaf om man utgår från betydelsefulla möten. Nåja tänkte inte fokusera på de nu i april, de får bli ett styckte på 3 årsdagen i slutet av maj.
Nej ska istället fokusera på händelserna i dagarna. Ogge och julia har begett sig österut mot karlskrona så Daniel jag och Rickard är kvar här i kstad. Gårdagen spenderade jag i största del med daniel med film och kanske mr intressant en promenad. Daniel var väldigt sugen på å komma ut å träffa folk, tänka sig bloggis. Iaf efter mkt snack somna faktiskt daniel medans vi såg film. Dagen idag blev de ny promenad till stan på dagen. Sen nu under kvällen har Alexandra varit här hon verkar alltid så härligt glad :)
Iaf vi begav till bånken runt 10 och alexandra lyckades fixa ihop två tjejer som jag antog att hon tyckte daniel skulle prata med. Som den pratglada typen jag är pratade jag en del med den ena tjejen medan Rickard nappa direkt på hon andra. Han verkar ha fått upp lite självförtroende, de var härligt att se han prata :) Tyvärr ledde de inte till ngt då hon hade pojkvänn men han kund eutan tvekan prata iaf. Kännes lite som American Pie med vår korridor, glädjer mig verkligen åt mina vänners framsteg på andra sätt än jag någonsin gjort tidigare. Kanske är detta ett tecken på vuxenhet? Jag behöver inte vara den som lyckas utan kan verkligen glädja mig åt andras framgångar.
Just detta var en av grundgrejerna jag ville blogga för, att just hitta mig själv och hitta vännskap. Den viktigaste vännskapen är trots allt till mig själv och att hitta samt förstå hur jag känner och varför är en härlig känsla. Sen att dessutom våga stå på sig för de man känner gör de hela ännu roligare. Iaf väl klara med samtalen på bånken splittade vi då daniel och alexandra drog medans rickard och jag började gå så sakta hemåt. Här snackade vi lite mer och åt i stan för att sedan köra karioke ifrån låtarna på min telefon. I ett stendött Kristianstad var detta riktigt kul. Vi avslutade rättså nyss med Bon jovi :)
Avslutar med en notering som jag egentligen nämde förra gången, som beknat har Puckis blivit svårt sjuk och gick under torsdagen bort. Är glad att jag fick säga farväl i lördags. Må Puckis vila i frid bloggis och minnet ifrån fotot från 2007 alltid finnas kvar som en påminelse om de bästa som finns här i livet.
/Mana "The stuff of which life is formed"
Har varit en vecka full av nya händelser sen sist jag skrev i söndags. Eller nåja en vecka har de väll inte riktigt varit, de är trots allt torsdagen och fredagen som har haft betydelsefulla händelser.
Om vi börjar med torsdagen spenderades dagen i stort sätt med daniel, han verkar ha ett betydligt större behov än han vågar erkänna. Har tänkt på de flera gånger och förmodligen har han lättare att prata med en kille, även om han inte lär erkänna de heller. Han ska iaf köpa en "bok" och skriva ngt som påminner om en blogg i den. Spännande och bra dock föredrar jag blogg på de viset att man alltid har kvar internet. Känner dessutom att efter snart 3 år skrivandes här har jag ändå gått igenom många perioder av livet. Känns som förra veckan när jag skrev på facebook att jag bliggat i två år, och de är nu 11 månader sen. Helt makalöst. Vilka 11 månader de har varit också har verkligen träffat massor med nytt folk på dessa 11 månader. Mer folk än vad mina tidigare 3 år i kstad har träffat totalt. Iaf om man utgår från betydelsefulla möten. Nåja tänkte inte fokusera på de nu i april, de får bli ett styckte på 3 årsdagen i slutet av maj.
Nej ska istället fokusera på händelserna i dagarna. Ogge och julia har begett sig österut mot karlskrona så Daniel jag och Rickard är kvar här i kstad. Gårdagen spenderade jag i största del med daniel med film och kanske mr intressant en promenad. Daniel var väldigt sugen på å komma ut å träffa folk, tänka sig bloggis. Iaf efter mkt snack somna faktiskt daniel medans vi såg film. Dagen idag blev de ny promenad till stan på dagen. Sen nu under kvällen har Alexandra varit här hon verkar alltid så härligt glad :)
Iaf vi begav till bånken runt 10 och alexandra lyckades fixa ihop två tjejer som jag antog att hon tyckte daniel skulle prata med. Som den pratglada typen jag är pratade jag en del med den ena tjejen medan Rickard nappa direkt på hon andra. Han verkar ha fått upp lite självförtroende, de var härligt att se han prata :) Tyvärr ledde de inte till ngt då hon hade pojkvänn men han kund eutan tvekan prata iaf. Kännes lite som American Pie med vår korridor, glädjer mig verkligen åt mina vänners framsteg på andra sätt än jag någonsin gjort tidigare. Kanske är detta ett tecken på vuxenhet? Jag behöver inte vara den som lyckas utan kan verkligen glädja mig åt andras framgångar.
Just detta var en av grundgrejerna jag ville blogga för, att just hitta mig själv och hitta vännskap. Den viktigaste vännskapen är trots allt till mig själv och att hitta samt förstå hur jag känner och varför är en härlig känsla. Sen att dessutom våga stå på sig för de man känner gör de hela ännu roligare. Iaf väl klara med samtalen på bånken splittade vi då daniel och alexandra drog medans rickard och jag började gå så sakta hemåt. Här snackade vi lite mer och åt i stan för att sedan köra karioke ifrån låtarna på min telefon. I ett stendött Kristianstad var detta riktigt kul. Vi avslutade rättså nyss med Bon jovi :)
Avslutar med en notering som jag egentligen nämde förra gången, som beknat har Puckis blivit svårt sjuk och gick under torsdagen bort. Är glad att jag fick säga farväl i lördags. Må Puckis vila i frid bloggis och minnet ifrån fotot från 2007 alltid finnas kvar som en påminelse om de bästa som finns här i livet.
/Mana "The stuff of which life is formed"
Kommentarer
Trackback
