TheSocialGame

Tjo Bloggis

Känner mig nu ikväll (inatt) Väldigt filosfisk och funderande. Kanske beror de på tiden på dynget, av ngn anledning är de just vid denna tiden jag hittar bäst insperation till att skriva. Varför detta är vet jag inte. Kanske är de den sköna känslan av att avsluta dagen och få krypa ner i en varm säng som lockar. Kanske är de för att lätta tankarna innan jag kryper ner i den varma sängen, vilket funkar väldigt bra. Eller kanske är de något helt annat. Hur som helst sitter jag nu här igen. Har funderat på livet i helhet idag. Ja kanske inte bara idag utan snarare mkt under de två senaste veckorna. Vill väga två viktiga påståenden mot varandra i dagens blogginlägg. Vad tror jag samhället förväntar av mig? Och vad förväntar jag själv? Dessutom vad "borde" jag hunnit med under mina år redan?

 

Detta är något jag grubblar väldigt mkt över, jag kan ibland ha svårt att se över alla de år jag spenderat här som rent akademiskt inte har gett speciellt mkt. Men samtidigt som den person jag är vet jag att jag behöver dessa åren, livet leker, älskar varje dag av livet och har vänner jag aldrig skulle vilja bli av med. Så vem bryr sig om hur gammal man blir? Frågan kommer dock hur länge jag kommer vara "fast" i detta, när är de min tur att växa upp och bli något som iaf liknar en vuxen? När ska jag få fast jobb med 9-17 arbetstider? Även om jag jobbat ganska mkt under åren sen gymnasiet känns de ändå okänt och konstigt. Hur tar jag mig från där jag är idag till den punkten? Har svårt att inte känna mig stressad ibland, de känns som jag "borde" vara där redan.

 

Det hela blir ju inte lättare när dagarna är härliga och ekonomin fungerar perfekt. Kan sakna något fast på dagarna dock, något som får mig att uppleva nya grejer och faktiskt röra mig framåt. En klass och en massa folk att lära känna, att prata med och umgås. Drömmen om fritidspedagog blev uppskjutet åtminstonde ett år till. Inför våren känner jag mig osäker på vad som händer och vem vet vad som händer nästa höst? Känns som jag är fast i all förvirring. Vet någon någonsin vad de vill och inte vill? Till många punkter vet jag vad jag vill, men utbildning och yrke är inte en av dom. Skulle kunna sortera in de inom fem områden men mer än så är svårt. Upplever alla detta? Jobbar många bara för att de förväntas? Eller för ekonomiskt behov? Vad hade folk gjort vid ekonomiskt oberoende? Hade folk haft samma jobb ändå?

 

Suck bloggis, så många frågor. Livet och dagens samhälle vill ta så mcyket och sätta så många standards. Fortsätter trycket kommer i slutändan inte någon må bra. Ibland under jag om 2000 talet verkligen är de lyckligaste tiden i människans historia att leva på. 60 och 70 talet verkade mycket mer avslappnat och fritt, inte alla dessa "ideal" med sina oändliga "krav och förväntningar". Vad händer med den som under de kommande tjugo åren inte uppfyller dessa krav?

 

Oro och förrviring, var är världen på väg bloggis?

 

/Mana