TheSocialGame

Tjo bloggis

Varit ledig en vecka nu, en vecka med mkt tankar, funderingar och en hel del meditation. Saken är den, livet är sådär roligt. Även om jobbet är roligt är den lediga tiden, vardagskvällarna och helgerna helt meningslösa. Kanske är det bara mig själv att skylla till detta. Men jag tycker ändå att jag försöker, jag spenderar ex antal timmar i veckan med att komponera meddelande till nya potieniella dejter och får ofta inget tillbaka från de meddelande jag kommer på. Likaså är det aldrig någonsin någon som tar första steget, visst detta är inget nytt men det börjar kännas aningen frustrerande och hopplöst.

 

Detta gäller ju inte heller bara tjejer och det ser ungefär ut desamma på vänn fronten. Jag har ganska många vänner i mitt liv, men de flesta bor på håll och det är ingen jag upprätthåller en daglig kontakt med. Tankarna som flugit denna vecka har varit många, men en saknad och en förrundran om vad en gammal kompis gör och om han över huvud taget lever ett vettig liv har dykt upp många gånger. Det finns så mkt jag skulle vilja säga till honom men det tåget har nog redan gått.

 

Har även funderat mkt på det senaste 10 åren, att återblicka på livet och fröjdas över de gånga är väll något jag alltid har gjort, att blicka framåt och se ljuset är ofta svårare.Längtan iväg, att försvinna, att gå igenom att svart hål och komma ut någonstans, någongång, att resa i tiden eller helt enkelt flytta till Mars känns just nu som fullt rimmliga antaganden. När vardagen saknar mening, saknar då även livet mening? Och om livet saknar mening, saknar då detta universum mening? Och om universum saknar mening saknar då alla paradox universum, de oändligt många andra universum oxå mening? Finns det ngn som jag i ett annat universum som helt enkelt gjorde andra val i livet och inte 2018 hamnade i denna lägenhet på oklar mängd framtid.

 

Just nu känns det bara som jag skulle vilja ta new game, att börja om någon annanstans. Kanske är det något med ensamboende som helt enkelt inte är för mig. Året i lägenheten i Lund 2007, var ju inte direkt ett glatt år. Jag har bott här i 4 månader nu och längtar efter närhet, konversationer och att faktiskt se eller prata med en levande varelse utanför jobbet. Det finns några som alltid är där och faktiskt försöker, så ni ska ha creed, men jag är girig för mer.

 

Ryck upp dig, ta ta tag i ditt liv och gör något annat tänker du nu bloggis. Jo visst, som vadå. Har starkt övervägt att bara sticka till Kanada och bo ute i snön ett år med en siberian husky som sällskap. Att njuta av vinterhimmel, året runt och sjuka minusgrader. Att plugga franska och helt enkelt ta ett stort avstånd från Sverige, tramsiga diskussioner och asdryga kvinnofolk. Att kastrera mig och leva munk liv och aldrig någonsin se en kvinna igen.

 

Fan vad frustrerad jag är just nu bloggis.

 

4242