TheSocialGame

Tjo bloggis!

Något jag alltid skrivit i dig och skildrat i min vardag är en balans mellan bra och dåliga dagar. Om det är något jag lärt mig sen jag började blogga är det att prata om sina dåliga dagar, eller sitt dåliga mående är något man inte gör i Sverige. Det är nästan tabu. Så löjligt!

Människor jag träffat och projekt jag har jobbat med har uppmärksammat detta gång på gång. Ofta har det varit människor med bekymmer, eller i desperat behov av hjälp som jag har fattat extra tycke för. Att läka någon annans bekymmer och se efter någon annan, att ge min värme till något har alltid varit något jag tyckt vara viktigt.

Ibland har detta lätt till stora problem för mig själv och medkänslan är inte alltid där. Men oftast känner jag glädje inför detta. Att dela med mig själv av mina dåliga dagar till dig bloggis, känns som ett befrielse. Jag hyser otrolig respekt för de människor under åren som delat med sig av sina dåliga dagar till mig. Kanske är detta en av anledningarna till att jag blev fritidspedagog. Barnens liv är inte alltid en dans på rosor och när de inte mår bra ger jag verkligen lite extra.

 

Sen det bra dagarna då? Tja, det som är bra är så pass bra i sig själv att det inte riktigt behöver diskuteras. Men när det dåliga dagarna kan omvandlas till bra dagar, då är det verkligen bra dagar.

Som jag varit inne på innan laddar jag stort inför semesterns bokprojekt, där kommer jag fritt kunna dela med mig om mina tankar kring bra och dåliga dagar. Det dåliga drogrelaterade dagarna håller än en gång på att ta en vänn ifrån mig bloggis, jag hoppas denna gången att min syn på dåliga dagar kan omvandla detta till ngt bra och att det får ett lyckligare slut än förra gången.

 

Med det sagt spinner jag vidare på meditatiosprojekt och har börjat skriva manus på egna meditationsövningar. Att utöva show don't tell i meditationssammanhang är otroligt spännande, kan dessvärre bara prova övningarna på mig själv än så länge så hoppas träffa någon innan sommaren som kan ge mig lite feedback. Att öva sinnesstämmningar och miljöer kommer hjälpa boken i sommar.

 

Vem vill inte ha 12 år av otrolig, varm och helt besvarad kärlek? Känns som en golden retriver kan ge mig detta :) Att jobba 50% och lägga resten av tiden på att skriva, meditera och träna en golden retriver kanske tillsist kan vara något jag verkligen drömmer för.

 

Fortsättning följer.

 

/Mana